Maine Coon är inte "min" ras nu så jag kanske inte kan ge något bra svar på dina frågor, men eftersom det är en ras som fascinerar mig så tar jag lätt reda på lite information.

Vikten för Maine coon brukar vara 5-8 kg för hanar och 3,5-6 kg för honor.

För Maine Coon har man ett hälsoprogram för HCM (hjärtsjukdom) samt HD (Höftledsdysplasi). Det betyder inte att Maine Coonen är en ras som är mer drabbad än någon annan, utan att man helt enkelt kommit längre för att arbeta mot sjukdomarna.

HCM är en sjukdom som förekommer hos vissa katter, oavsett ras.

Många uppfödare ultraljudar hjärta för HCM samt DNA-testar för HCM-generna. Man gör också en HD-röntgen.

Självklart ska den vara registrerad med stamtavla hos något förbund. Annars har du inget bevis för att den är rasren.

Jag hoppas någon mer svarar dig här så du får mer tips och råd.

Lycka till med din första raskatt

Vikten på en MaineCoon kna variera. Det #1 har skrivit är det man brukar säga är det "normala" Speciellt hanar kan komma upp till mycket högre vikter. Såg en underbar MCO-hane för några år sedan på en utställning. Han vägde då 12 kg. Inte fet bara stor och underbar

Det finns en del uppfödare här på MaineCooni Fokus annars finns en lista med uppfödare på http://www.kattforum.se/breeder/visa.php?r=20 Där finns även uppgifter om de har kattungar till salu eller ej.

De priser jag sett anges just nu är mellan 6-8.500:- Det beror lite på om uppfödaren har egen avelshane eller om deras hona varit på parning någon annan stans. Sedan beror priset även på var i landet uppfödaren finns.

Många Uppfödare har hemsidor. Så gå in där och titta och läs vad de skriver om sin uppfödning och om sina katter. MAn kan hämta mycket information där.

Hoppas att du hittar ditt "underverk" snart

#1 HD röntgar och testar man även kattungarna innan försäljning?

#3 Dessa tester tas när katten är runt 1 år

#3 Nej, det är föräldrarna man gör testerna på.

#4 & #5 ok. Så det är upp till ägaren att ta dessa tester? kan i alla fall vara värt att ta dem så man garanterar att katten är frisk. men jag antar att katten i övrigt är veterinärsbesiktad, vaccinerad och avmaskad vid köp. Hur är det med id/öron märkning, gör uppfödaren det och i så fall vilken märkning är vanligast? Personligen föredrar jag öronmärkning.

Självklart ska katten vara veterinärbesiktigad, grundvaccinerad 2 ggr, avmaskad och även ID-märkt av uppfödare. Det vanligaste är ID-chip.

Visst, vill du göra HCM och HD tester sedan för att det känns tryggt för dig att veta att katten är frisk så kan du göra det. Annars gör man det mest i avelssynpunkt för att kunna stoppa eventuella ärftliga sjukdomar.

#6

Vill du ha en  öronmärkning istället för chip så kan du tala om det för uppfödaren när du tingat din katt och betalt handpenningen. Märkningen görs vanligtvis vid Vetrinärbesiktningen senast 1 vecka innan köparen får sin katt. Så det har du möjlighet att påverka om du vill.

Antar att de flesta vill ha chipmärkning, speciellt om katten skall ställas ut att det ser estetiskt "snyggare" ut.

Har själv haft katter med öronmärkning, innan man chipmärkte och det syns mer eller mindre beroende på vilken färg katten har på öronen. Själva färgen är ofta grön-blå-svart.

#8 Hmm, ja det förståss. När du säger det så så kanske chip vore bättre eftersom jag så gärna vill ställa ut katten.

En annan fråga jag har, ursäkta ifall det blir många, är att jag har sätt att en del Main Coon katter kan ha ganska slät, halvkort och olivlig päls medan andra är rena dynkudden och ser fluffiga ut, hur kommer det sig? Jag vill ju jätte gärna ha den där enormt fluffiga pälsen och jätte kragen där fram och en dammvippa till svans men det verkar som att alla inte är så och jag är rädd att jag ska få en katt med olivlig päls. Nu kanske jag låter lite ytlig & skönhetsfixerad men på en utställning och i övrigt är en fluggig Main Coon en blick tagare än en som ser ut som en pinne.

#9

Pälsen växer ut allt eftersom på en MCO. Den där riktiga "lejonkatten" är oftast en hane. De får den där stora manen. Sen är det också lite olika under årstiderna hur de fäller päls.

Sen kan mycket göras med rätt pälsvård, rätt schamponering och preparering inför utställningarna. Det är en mycket viktig del eftersom det även är en "skönhetstävling".

Just nu ser Busters svans ut som en.. ja, en piprensare.. han hade jättefin svans förut, men det hoppas jag kommer tillbaka! Doris däremot, hon har tjock päls nu, och en riktigt fin krage.

Utseendet varierar med årstiderna verkar det som.

Min hane är ett pälsmonster ;D, även fast han nu tappat päls.
Hoppas du hittar en trevlig Maine Coon!

#12  Så orättvist.. jag vill också ha sådär mycket päls på Burre! Kanske skulle låna tonåringens hårförlängning… haha..!

#13 haha ja det låter ju som en god idé

Här är Cesar med sitt "tomteskägg" till krage

#14  Men då blir det väl fjärde världskriget, så jag låter nog bli..

#16 Ja förmodligen

Jag har fått höra ett par gånger att min Norska Skogkatt blandis är ungefär lika stor som en Maine Coon  Vet inte om det stämmer man om så fallet kan jag tänka mig att Maine Coon är oerhört stora.

Maine Coonen hör till den största kattrasen, av tamkatterna. Speciellt hanarna kan bli "jättar".

Tror att Norsk Skogkatt blir nästan lika stor som en Maine Coon.

#19 Jo jag vet men min är ju inte renrasig Norskis men han väger 9 kg och blir 90cm lång när han står på baktassarna. Eftersom han är blandras borde Maine Coon vara något större. Älskar bjässar till djur, specielt katter, de blir som tigrar.

MCO:n är ju rektangulär till kroppsformen så de blir långa. Hade en avelshane här under 2 månader. Han hade nosen över köksbänken när det var mat på G Första gången kändes det lite konstigt att han var såååååå lång. Min hona är ju betydligt mindre, även om hon är större än min husis. Så stora kan de bli

#21 åhhh, nu ska jag klart ha en Maine Coon. Det är ju tio gånger mer att gosa med.

 KAn verkligen rekomendera rasen. Men jag är ju såå egoistisk. MEN jag måste varna dig. Rasen är starkt beroendeframkallande Så har man 1 så kommer det snart 1 till och 1 till och..

#23 hehe, jag har redan två katter och vill nu ha en renrasig Maine Coon så det blir nog inte en till MCO efter att jag fått den första, åtminstonde inte medan de andra två lever. Jag har redan börjat spara ihop pengar till en MCO.

#21  Det där känner jag igen.. man får hålla tallrikar och mat långt in på köksbänken då tassarna når en bit in.. de är som hundar som tigger!

Min "dam" INTAR köksbänken genom att hoppa upp på denHÄR skall det vara mat GENAST Matte och gärna äta direkt ut burken/påsen/tetran

#26  Sicket oskick! haha..

EEEEHH!!!!! VAd dåååå??? Bänken är ju till för mat eller??säger Star *fniss*

Skulle vara kul om en Maine Coon skulle få för sig att sova i diskho eller handfatet som en den katter kan göra. Sådan stor kisse på en sån liten plats… hihi

#28  De är ena riktiga knäppgökar ibland, och det är bland annat det som gör de så speciella!

#29  Visst lägger de sig i handfaten! Men inte för att sova, utan när de håller en sällskap på wc..

En av mina första lite "speciella upplevelser" med min gumma var att jag inte hittade henne. Hon var då ungefär 3,5 månad så hon hade inte bott här så länge.

Jag ropade och ropade. Mitt X och jag letade. Ingenstans var hon. MEN när jag nästan var beredd att ringa polisen för att efterlysa henne så hittade jag henne sittande i min Hibiskuskruka. Den Hibiscusen har jag som en ring och mitt i den satt hon så still, så still och tittade ut på gatan. Till saken hör att det även står en kökssoffa framför med ett ganska så högt ryggstöd. Så det var inte det allra lättaste att hitta henne.

Sen är hon så nyfiken. Skall alltid vara med överallt. Det finns nog inget som inte väcker hennes nyfikenhet. DET är en del av deras charm

Hade en elektrikare på besök för ett tag sedan, Burre låg bredvid på golvet och hade full koll.. Han sa sedan att han aldrig råkat på något liknande och klappade katten.. Det tog jag som en komplimang! Frågade faktiskt om katten störde, men han tyckte att Herr B kunde ligga kvar..

Ja de är så påhittiga och det är väl deras charm just att de är som de är

Appropå hantverkare. När jag var tonåring så hade vi vår första Husiskatt en svart-vit kille som hette Trollet. Han bara Avskydde sotaren. På den tiden så gick ju sotaren upp på taket med viska och vad de andra grejorna nu heter. Trollet kom efetr på stegen och stod och morrade. Sen när Sotaren skulle ner så gick Trollet ner försiktigt steg för steg fortfarande morrande . Sen följde han efter sotaren in när han skulle kolla Öppna spisen och i köket. Fortfarande morrande. Men han gjorde aldrig sotaren nått. Sotaren "tackade för uppvaktningen" när räkningen kom Detta hände varje gång sotaren kom.

#6

HD och HCM är viktiga tester att göra, och de ökar verkligen chansen att katten är frisk och kry. Men jag måste starkt påpeka att det finns aldrig någonsin några garantier för att katten är frisk.

Jag testar alla mina katter i avel för HD och HCM, jag avlar med eftertanke och mot sundhet, på så sätt har jag gjort allt som står i min makt för att köpare skall få en frisk och sund kattunge. Men det är jätteviktigt att veta för en köpare att även om jag gör allt jag kan som uppfödare så kan man aldrig ge några garantier, inte när det handlar om en levande varelse

#9

Det här med päls är jättesvårt, det finns så otroligt många orsaker till att en del har jättefluff och andra har väldigt lite och det är inte alltid heller det är positivit med detta superfluff som vissa har.

Orsaker till att katten kan ha väldigt kort päls kan som sagt vara många men t ex.

• Ålder, vissa utvecklas tidigt andra utvecklas väldigt sent (ibland inte förrän kring 2-3 år).
• Arv en del har mer än andra helt enkelt. (Men en kortpälsad förälder KAN ge en långpälsad avkomma och tvärtom men givetvis ökar chansen med föräldrar som har bra päls men å andra sidan är det svårt att veta om det är arv eller miljö som påverkar föräldrarnas päls).
• Årstid (Fällperioder ger kortare päls)
• Hem-miljö (Golvvärme och värmefläktar och kaminer, kan vara underbara men rena döden för fluffiga pälsar).
• Foder (Bra mat ger bra päls)

Sen får man heller inte glömma att jättefluff faktiskt inte hör till vår standard. Hur skulle en katt med superfluffig päls klara sig i de djupa skogarna i Maine? Den skulle sitta fast i vegetationen större delen av tiden. Men katten skall givetvis heller inte ha dåligt med päls. Lagom är bäst. En bra krage men inte överdriven, byxor, kortare päls på skuldror och under magen och en stor yvig svans

Sist men inte minst så är det verkligen jättesvårt att säga om en kattunge kommer att bli pälsmonster eller inte. Det är något som tiden oftast utvisar Men en kattgård med mycket utevistelse, inte så hög värme inne, bra mat ger goda förutsättningar.

#29

Vår Piper här ca 1 år Hon är en enormt kraftig men ganska kort och kompakt hona!

Tack Dagdrivarn för den utförliga informationen och Piper är otroligt söt. Jag hoppas jag hittar en bra uppfödare framöver som jag känner att jag kan lita på och att jag hittar min Maine Coon.

#37

Hon är väldigt näpen ja, till hör gamla typen som är lite kortare och kompaktare

Är övertygad om att du hittar din Maine Coon och din uppfödare när tid är. Önskar dig all lycka i ditt sökande och har du frågor är det bara att fråga på, så mycket du vill och orkar

Haha! Det är så härligt att läsa hur MCO beter sig! De är helt underbara! Här hemma så liggs det ofta i handfatet och det bästa som finns är när matte sminkar sig. Då  ska Dory vara med och hon bara måååste gosa precis när fransarna ska målas! Lite bökigt, men vad gör man inte?

Här är en bild på Dory liggandes i handfatet!

Kika gärna in på våra veckogamla kattungar på:

www.sevgilims.se

#39 Din hona är verkligen söt. Hon har verkligen något personligt över ögonen. Pussar till den nyblivna mamman :)

#39 Åhh så söt hon är. Ni får mig att vilja ha en MCO mer och mer…

#41

Det är därför vi är här

Det är verkligen en ras att längta efter. Jag såg min första MCO när jag var i övre tonåren på en kattutställning i Sthlm. Det måste ha varit en "besökare" eftersom rasen inte fanns i Sverige då. Men jag föll pladask för denna underbart stora katt. Gick tillbak till buren gång på gång och bestämde mig där och då att EN DAG så skulle jag köpa en MCO.

Sen har det hänt mycket under årens gång och jag har varken haft råd eller möjlighet att skaffa mig en förrän för några år sedan då jag satte igång och letade. Till slut hittade jag min tös i Sandviken. Underbart härlig. Pratade en massa med uppfödaren och fick en positiv kontakt med henne. Så det känndes så bra för oss båda när jag väl åkte dit för att titta på det lilla underverket och hennes bror. Sen var veckorna låååååååååååååånga innan jag till slut fick hem henne. Men åååhhhhh! vad det var värt den väntan och längtan. För vilken underbar katt hon är.

Jag har även en husiskatt som är underbar med. Men min tös är det något alldeles extra med Så en MCO är verkligen en katt med det där lilla extra

#42 låter som när jag fick en min skogis blandning. Han är stor och går inte att inte älska. En "liten" charmig krabbat men en dag ska han bli av med sin titel som storkissen och få bli mellankisse i storleken för här ska in en MCO.

#43

Ut på Jakt alltså.

Lycka till med letande

#0 Genen som du tänker på är GSD IV, som Norsk Skogkatt testas för. Har inte hört att den görs på andra katter och vet inte om det är en gen ,som ambergenen, som bara Skogisar bär.