Har du stamtavlan på de tilltänkta föräldrarna på Pawpeds? Där kan du räkna ut detta vid parning.

Det är bara teoretiskt hur man räknar detta.

Min tös har jag koll på. Det skulle vara intressant att veta hur det räkas ut.

Nu har jag funderst ut hur det räknas…tror jag..

Rätta mig om jag funderar fel.

Ex. Mamman 40 kloner

Pappa 15 kloner

40+15= 55

55/2= 25,5 kloner på kullens ungar

Har jag funderat rätt?

Jag har för mig att det är så :)?

#3

Helt riktigt

Mamma + Pappa / 2 = Avkommornas procentantal

För att svara på första inlägget så kan jag ju bara utgå ifrån vad jag personligen känner är rimligt!

Sen får man ju utgå ifrån vad man från början har också.

Om man bara har katter som ligger på 35-40% i kloner så är det ju inte särskilt rimligt att räkna med att i nästa generation ligga på 10-15% eller hur

Så det man får göra är att se till vad man har och lägga ribban på en rimlig nivå i ett första steg. Sen får man aldrig glömma att det är inte att utrota klonerna vi ska sikta mot.

Men säg att man har honor som ligger väldigt högt, så bör man dels välja en utparningshane då typen skall hålla för det på en så pass högklonad hona. Har man inte bra typ på en hona som är så pass högklonad då bör man fråga sig om man verkligen ska gå vidare på henne. Jag har själv tagit beslutet att inte gå vidare på en hona då hennes typ verkligen inte var vad den borde ha varit trots att man på en utparning kan ge viss eftergift på typen men absolut inte såpass att man går vidare på vad som helst bara för att det är en utparning.

Själv vill jag helst ligga under 20% men kan tänka mig att göra enstaka parningar upp emot 30% för att sen sänka igen.

Om man tänker sig att vi talar om en genpool på 17 katter, om dessa sjutton utgör 50% av stamtavlan, verkar det som en god idé?

Eller då som många idag har 35-40%, inte heller det låter så värst käckt.

Oftast av något outgrundlig anledning så ser vi på djuren på ett annat sätt än vi skulle göra om det handlat om människor. Genetiken tar inte hänsyn till om det är en katt, en hund eller en människa. Vi godkänner kusinparningar, människosläktet godkänner kusingifte (även om de nu börjar ifrågasätta det vettiga i det).

Om vi ser till oss själva och tar 17 släktigar och plåttar ut dem bakåt i vårt släktträd så pass många gånger att de tar upp ca 35% av vårt släktträd, hur skulle vi se på det då? Förmodligen skulle vi svimma av förfäran! Men när det gäller katterna så gör vi inte det, varför jo för de är inte männsikor.

Nu ska vi inte förmänskliga dem det är absolut inte tanken, men däremot måste vi vara medvetna om att genetiken fungerar på samma sätt vilken art vi än vänder oss emot.

Det som händer när dessa få individer tar upp så stort del av bakgrunden till en katts härstamning är att vi får en genetisk flaskhals. Den genetiska variation vi förlorat kan vi aldrig någonsin få igen, med utparning däremot kan vi försöka reparera skadan genom att tillföra ny genetisk variation.

Problemet med inavelsdepression är att den är så svår att sätta fingret på och att det kan gå bra i så många fall och under väldigt lång tid. Men rätt vad det är så slår den till och när den gjort det, då är det nästan för sent att göra något.

För att då svara på om klonerna kan fördelas fel av att inavelsgraden är 0%, nej det du ser på 5 generationer har ingen betydelse för klonernas inverkan, så vida inte klonerna ligger inom 5 generationer. Tittar du på totalen så ser du ju inverkan tydligare.

Ska se om jag kan klura ut något bättre sätt att förklara det hela på.

Sorry blev långt det här….

# 6

Det gör inget om det blir långt.

 Jag vill lära mig hur det fungerar och hur jag som ev. Uppfödare skall tänka. Vill lära mig så mycket som möjligt INNAN jag tar ett beslut om uppfödning. Så jag vet vad jag ger mig in på.

Förstår jag dig rätt att du menar att om man har en hane/hona med 40 kloner så tar man det lite "långsamt" nedåt för att tex. komma till tex. 20 kloner under flera generationer?  Det låter vettigt. Men hur långsamt är då hälsosamt att gå? över 4-6 generationer eller flera? Vet ju att Uppfödning är ett långsamt arbete som man lägger upp på tid. Inget hastverk.

Naturligtvis så skall ju kattens hälsa gå först. För ingen drar några fördelar av att man får katter med  fel utseende eller genetiska fel på och som kan orsaka lidande för katten/katterna.

Därför vill jag lära mig. Vill undvika så många fallgropar som möjligt. OM det är möjligt.

Tar emot så många råd som som ni bara vill ge mig.

#7

Jo det stämmer, till viss del i alla fall.

Har man en hona som är mycket stark i typen, vilket hon BÖR vara om hon har 40% i kloner, ja då kan man faktiskt ta en enormt utparad hane med dvs en av de lägsta utparningarna och fortfarande få ett bra resultat.

Njae 4-6 är väl lite väl långsamt men man behöver kanske inte ta det i ett enda steg ner till 10-15%

Om du hittar säg en hane med 15-20 så är det ju helt ok i ett första steg, då har du ju en avkomma att gå vidare på som har kring 25-30%.

Då kan du i nästa steg ta dig mot 15-20% så har man fått ner risken för inavelsdepression ytterligare.

Sen kan man behöva bolla lite fram och tillbaka, men har man en katt med stark typ så ska typen hålla.

Snarare när man kommit ner en bit och någon generation som man måste ta det långsamt och bolla lite fram och tillbaka för att inte förlorar för mycket i typ. Samt att man ofta får vara beredd på att när man har med rena utparningar att göra så är typen ofta inte stabil.

Dvs. du kan få en kull med kanonsnygga ungar, men de i sin tur vet du inte vad de genererar. Du kan också få en otroligt ojämn kull med ungar som är väldigt varierade i typ. Så det är svårt att säga vad som kommer ut av dessa.

Inte för att parningar med showlinjer alltid faller väl ut heller, inte om man inte tänker på vad man gör Men typen är som regel ändå stabilare.

Tack Dagdrivarn för att du delar med dig av dina kloka erfarenheter!

Jag försöker också (liksom helhol) snappa upp och lära mig så mycket som möjligt, för att vara så insatt och påläst som möjligt om/när jag låter min MCO-hona gå i avel. Det är så mycket att tänka på och ta hänsyn till.. så pratar man med en uppfödare som har EN åsikt.. och nån dag senare med en annan, som har en helt annan åsikt. Förrvirrande, men intressant för oss noviser. Alla kan ju inte tycka lika.. men ändå!

Värst är de uppfödare som gladerligt snackar skit om varandra! Ibland kan säkert en "varning" vara på sin plats.. men en del verkar vara mest vara intresserade av att smutskasta andra. Tråkigt när det blir så, tycker jag. Blir därför så glad när jag möter på uppfödare som lovordar varandra! Vi måste ju hjälpas åt!

Min MCO-hona är idag bara 9 månader drygt.. och löper just nu för första gången. Om hon klarar alla hälsotest osv längre fram, så vill jag gärna avla på henne såsmåningom… men det är så svårt att veta vilken hane som skulle lämpa sig bäst.. sen är det ju inte precis heller bara att välja och vraka! ;)

Om alla erfarna uppfödare var lika generösa med att dela med sig av sina erfarenheter och sin visdom som bl.a Dagdrivarn, vore toppen! Istället för som vissa uppfödare.. som bara ser ner på "nya uppfödare" (som verkligen vill lära sig).. vilket jag tycker är sådan dubbelmoral. Det är som att säga.. du vet minsann inget.. och jag tänker inte heller berätta! Då bryr man sig banne mej inte om själva katterna eller rasens bästa.. när man bara ser nybörjare som ett hot (konkurrenter). Inte undra på att många nybörjare går i "fallgroparna" när de möts av en fientlig och trist attityd från många trångsynta uppfödare! De har ju faktiskt också varit nybörjare en gång i tiden!

Sen finns det säkert "nya uppfödare" som inte är lika intresserade av att lära.. och som kanske inte är så himla seriösa.. men jag tror vi "stoppar" dessa bäst genom att dränka dem i information osv (så de inser vad de tänkt ge sig in på).. än att bara ge dem näsan i vädret och tiga.

Det behövs många uppfödare.. som samarbetar och hjälper varandra.. inte stjälper!

Ps. Mitt inlägg borde kanske stått i en annan tråd? Sorry.. jag är ny här på forumet.. och bara rycktes med!

#9 bra skrivet! Håller fullständigt med om att vi ska ta tillvara på varandra och dela med oss av våra erfarenheter! Det är bäst för både oss och katterna!

Så om en katt har 40% i kloner, det är inte så bra, eller?

#11

Svårt att ge ett enkelt svar på den frågan, många katter idag har värden som ligger kring 30-40% en del till och med högre.

Bra kan man inte säga att det är, skulle jag säga det skulle jag ljuga för dig.

Men det viktigaste är ändå vad man gör med det man har. Inavelsdepression är oerhört svårt, man kan arbeta med höga värden under lång tid och ändå klara sig bra och ha friska katter.Det finns inget som säger att en katt med de värderna har problem med inavelsdepression, en del kan ha det andra kan vara fullt friska och hälsosamma.

Vad man bör vara medveten om är att iom de höga klontalen så har ovärderlig genetisk mångfald gått förlorad, något som man aldrig någonsin kan få tillbaka, det går inte att backa när man kommit dit.

Inavel och dess effect på immunförsvaret.

Vad man kan och bör göra är då att arbeta med utparning, alltså kort sagt ersätta den förlorade arvsmassan med nytt blod med helt ny genetisk mångfald. Då först kan man vända förloppet.

Det är en komplicerad fråga, kort sagt så skulle vi behöva mycket mer utparning i rasen. Men utan att för den skull använda endast utparning, vi behöver alla typer och skulle behöva samarbeta betydligt mer än vad som görs idag.

Tack för ett utförligt svar… men det är inte lätt att förstå allt.. *trög*

Min hona är som sagt bara 9 månader.. och har hälsotester osv framför sig, innan vi vet om hon lämpar sig för avel. Hoppas!

Jag letade länge efter en hona innan jag hittade en som levde upp till mina förväntningar (eftersom jag hade avel i åtanke redan från scratch). Hon är Svartsköldpaddsilvertigré och hade längst och fluffigast päls i sin kull. Jag blev kär direkt!

Min hona har en fullständig inavelsgrad på 7,51% och kloner på 20,4%. Foundationanalysen är 27,8%, 41,9% och 56,1% (Top 2,3 och 5).

Hon är utställd 5 ggr, 4 ggr blev hon Excellent 1 men en gång fick hon Ex 2 (då hon fick "spö" av sin kullsyster för att hon var lite större för tillfället, vid 5 mån).. ska bli spännande att se hur det går när hon får möta två av sina kullsystrar (i samma färggrupp) på TopCats utställning nu i oktober, vem som blir "bäst" i domarens ögon, just den dagen?

Dagdrivaren, du som har bra koll på klonsiffror etc.. vad tycker du att jag ska leta efter, när jag söker hane? Förstår att det beror på vad jag önskar för färger osv.. men om man ser på det rent "praktiskt" dvs "på pappret", förutom 0% inavel i femte ledet osv.. men i klonprocent tex?

Jag har fått förfrågan/"erbjudande" från en MCO-hane-ägare, som har en stor och fin hane men jag känner mig rätt osäker, pga att han har kloner på nästan 40% och dessutom är lika ung och oerfaren som min katt, vilket inte heller är att rekommendera, om jag förstått det hela rätt?

Jag går just nu Pawpeds G 1-kurs och har tänkt fortsätta med G 2 så snart jag får plats sen. Vill verkligen lära mig ALLT! Så förlåt om jag frågar "för" mycket!!

Men om man inte frågar, får man ju heller inga svar!!

Det går ju inte att bedriva avel endast genom att fokusera på siffror. När vi avlar på våra raskatter så har vi ju en rasstandard som vi ska utgå ifrån.

Det är inte så lätt att hitta en hane som kompletterar ens hona både utseende mässigt och om man så vill även "siffer" mässigt som lånas ut och är testad efter de sjukdommar man är intresserad av.

Mitt råd är att i första hand fokusera på att leta efter några hanar som typmässigt faller dig i smaken och som passar din hona. Därefter titta vilken av dem som du tycker har den bästa stamtavlan. Och vad den bästa stamtavlan är kan ju endast du svara på. För det beror ju på vad man har för mål med sin uppfödning. Och där har du kanske det absolut första steget att ta. Att sätta upp ett tydligt mål för din uppfödning.

En bra stamtavla för några kanske är många testade katter, för andra att det är så låga inavel/kloner siffror som möjligt, för några så många vältypade katter som möjligt etc etc.

Det finns många olika vägar att välja i sitt avelsarbete och kanske väljer man nya väger efter hand. Jag tycker det är kul att diskutera med nybörjare som med erfarna. Alltid lär vi oss något av varandra.

En riktigt bra stamtavla är för mig är om jag lyckas hitta någon som lever upp till alla de 3 kriterierna du precis nämde!

Dvs, testade katter, med låga inavels/klonsiffror och med så många vältypade katter som möjligt! Inte antingen eller!

Eller åtminstone så nära man kan komma på alla punkterna.

Hälsan kommer alltid gå före utseendet.. vilket inte betyder att jag inte är intresserad av att få fram vältypade katter.

Ja, jag gillar också att diskutera! Det är ju så man lär sig!