Jag kan aldrig tänka mig att omplacera de katter jag har hemma nu när de fått sina kullar. De får stanna hos mig som sällskap, helt klart. Klarar mig inte utan mina gobitar. Men för att föra avelsplanerna vidare så har jag istället tänkt sätta ut framtida avelshanar/honor på foder i den mån det går.

Nej, jag kan inte heller tänka mig det. Köper jag en katt, är det menat att den ska stanna. Behöver jag ytterligare en avelshane sedan så blir det inhyrning.. Jag har också haft tanken på att sätta ut på foder om det finns möjlighet.

Nu har ajg ingen avelshane..än. Men jag tror inte att jag skulle kunna tänka mig att sälja honom. JAG vill nog behålla honom och sedan "hyra in m ig" hos någon anna hane vid behov. det känns grymt när man har köpt dem.

#3  Jag har samma tanke. Jag har ju tänkt mig avel i en väldigt liten skala. Men det är intressant att läsa om hur de gör på större katterier. Det kan vara en känslig fråga, men jag är ju så nyfiken av mig på hur det går till!

#4 JAg skulle, vid närmare eftertanke kunna tänka mig att "byta hane" ett tag. Men jag vill ändå ha honom kvar som min.

Den uppfödare som jag köpt min tös ifrån har sålt hennes pappa som kastrat och köpt en anna hane. Men jag tror det mycket berorpå hur stor uppfödning man vill ha.

Men ajg tror att det finns många olika lösningar på detta

Jag får så stark känslomässigt band till mina djur. Dom blir som mina barn. Men är man någon som vill h en större avel är det ett måste att omplacera om man nu inte bor i ett stort slott ;). Personligen vill jag inte heller ha ett stort katteri pga att jag känner att jag vill kunna lägga så mycket tid som möjligt på mina katter och har man många blir det ju svårare att ge dom den uppmärksamhet de förtjänar.

#6 Kan bara instämma! Det blir ju ens bebisar! Jag som inte ens kan se en Disneyfilm eller Ice Age utan att behöva "gå på toa" ett antal ggr.. allt för att dölja mina krokodiltårar! *fjantig..* Jag är en väldigt känslosam människa, men det skyller jag alltid på hormonerna!

#7 hehe där känner man igen sig ;)

Jippi! Det finns fler supermjukisar än jag!

Hehe ;)

Här är en till….gråter för det minsta.  Att sedan sälja bort en hane som man har haft i 6-8 år kanske….nej det skulle kännas som om man skulle avliva dem. Inget för mig inte. De katter jag har och kommer att köpa stannar hos mig

Anna Book-syndromet? Jag anser det faktiskt vara ett handikapp! *ler* Rinner tårarna, blir jag arg för det och det gör ju knappast saken bättre. Att sen omgivningen inte fattar, ja, då blir det ännu värre!!

Jag menar, skolavslutningar, bröllop, avsked på tv-filmer.. då är jag, lipsillen igång! Lite OT nu..

Men iaf.. Mina katter stannar hos mig. Och skulle det inte funka med avel på något vis, så ligger det på is på obestämd tid. Missarna går först!

#11. ponera att du har 4 katter, du kastrerar din hane och då ändras dynamiken i kattgruppen och dina 3 honor(tex) börjar mobba ut honom. detta är fullt möjligt och inte ovanligt.. vad gör du? när du provat allt? omplacerar du hanen eller alla honor? kanske Alfahonan?? detta är ett tufft beslut som många förr eller senare kanske måste ta. på vems bekostnad håller du kvar en sån katt, jo på hans/hennes. anser att det är av ren egoism man gör det. hur mycket jag än älskar mina katter och hur det än skär i hjärtat så omplacerar jag hellre än ser mina katter lida. för vem vill bo ihop med såna som jagar en,slåss, m.m?! inte du va?! sen att omplacera enbart för att man vill köpa in ny hane och då bereda plats..nää det hade jag inte gjort..

Det kan nog bli så, men då skulle jag inte ta hem fler katter efter det.

må så vara men då hamnar du i sitsen: omplacera eller inte..  vad jag vill ha sagt är att det kan finnas andra orsaker att omplacera en kastrat än att få plats för nytt blod fastän det kan se ut som om det är anledningen när man tittar på en hemsida t ex och ser att dom omplacerat en fd avelshane/hona o sen köpt in en ny katt.. folk drar snabbt sina egna slutsatser i den här världen. själv nybörjare men har redan sett mycket av den trista sidan. att inte ta in nån ny om man har omplacerat är upp till var o en såklart men har man ett aktivt katteri funkar det ju inte så..

#13 OK det har jag inte tänkt på.  Har inte stött på det problemet tidigare. Eller hört talas om det. Men då får jag i så fall tänka om naturligtvis. För ingen katt skall behöva lida för att jag är egoistisk.

Här blir det max 2 honor och 1 hane eller 3 honor. Tycker inte jag har utrymme för flera i min lägenhet. Men jag inser att det kan hända i allafall.

TAck för att du påpekade det.

#15  Ja visst kan det finnas andra skäl, men det var just det frågan gällde..

#13 ja men vid ett sånt fall då man provat allt har man ju inget val att omplacera! Finns förhoppningsvis inte många som är så ego, och tänker på sina djurs bästa i första hand! Men jag skulle inte kunna omplacera en katt om detta problem inte skulle uppstå bara för att komma vidare med min avel.

Ska också tillägga att jag inte fördömmer människor som gör detta för att komma vidare med sin avel, men vi är ju alla olika och jag skulle inte klara av detta. Men vissa har ju aveln som deras liv och då kan dom inte behålla alla katter,då skulle huset svämma över av katter

#19  Ja, där håller jag med dig..

När det gäller hanar så nej, planen är att omplacera efter kastrering.

Det finns en hel massa åsikter ikring detta med omplacering.

Rent krasst så måste uppfödare omplacera då och då, det finns helt enkelt bara tre val.

• Ta bara någon enstaka kull behåll alla och lägg ner när kvoten är fylld.
• Behåll alla och börja om när de gått bort efter 15-20 år.
• Omplacera och håll endast ett lämpligt antal katter för deras och ditt eget bästa.

Jag har absolut inget emot omplacering av vare sig honor eller hanar, det är ett nödvändigt ont om man vill nå ett långsiktigt mål.

Honor omplacerar jag inte vanligtvis efter kastrering då man får ett helt annat förhållande till dem när man suttit och hållit tass under förlossningarna.

Men sen är det ju så att i en kattgrupp och för den enskilda individen så kan ofta en kastrering ställa till det ganska rejält. Många pojkar kan ha svårt att anpassa sig till livet som kastrat i samma kattflock. Därför känns det bättre att redan från början ställa in sig på att ge dem livslånga varaktiga hem. Och samma gäller honorna, inte alltid fungerar det och som uppfödare har jag inte bara ett ansvar mot köparna utan också ett ansvar att se till att alla katterna i flocken jag har hemma mår bra. Jag kan inte vara egoistisk i dessa lägen.

Därmed inte sagt att det är INTE ok när uppfödar omplacerar katter till höger och vänster på löpande band och köper in lika många varje år. Om man på ca 2 år köper in 10 katter och omplacerar 5 för att nästa år fylla på med 5 nya så känns det enormt fel.

Då handlar det inte om att hålla kattmängden nere i sitt katteri, samma har jag sett ibland att äldre avelsdjur säljs vidare fertila, för att så efter att ha används återigen antingen kastreras och omplaceras eller ännu värre säljs vidare till nästa uppfödare för att återigen användas i avel.

Till sist kan jag ju säga att jag själv HAR oerhört svårt att omplacera, inte för att jag tycker det är fel eller för att jag tror att katterna far illa av det utan av helt egoistiska skäl. Jag har helt enkelt svårt att skiljas ifrån mina vänner  Så länge det funkar får de stanna, Piper och Triton har ju blivit kvar och Lilleman är mitt allt. Nu är han ju nykastrerad så jag vet inte vad som kommer att hända. Men jag vill inte ens tänka på vad jag ska göra om det visar sig att det inte fungerar med de andra nu när han är kastrat

Oj nu blev det jättelångt igen, är expert på att pladdra i alla fall

#21

Inte gör det något att du skriver långt. Det är så intressant att läsa vad du skriver.

Jag är ju nybörjare så jag vill lära mig så mycket som det bara är möjligt om detta med avel och uppfödning.

Nu skall jag inte ha Uppfödning för att leva på det, om man nu kan det, utan enbart som hobby och med få katter. Men all kunskap är bra att ta med i beaktande inför framtiden.

#22

Tack

Nej leva på det går inte, för det mesta om inget tillstöter så kan man gå +/-0 men annars så är det allt minus som gäller

För de allra, allra flesta av oss är det en hobby, sen har man olika förutsättningar för hur stort antal katter man har möjlighet att ha.

Viktigt är dock alltid att man alltid har ett mål för det man gör också, annars blir det lätt kattungeproduktion bara och det är ju inte så lyckat.

Och som du säger, det är aldrig fel med kunskap, ju mer desto bättre. Värsta är att ju mer man lär sig, ju mer inser man hur lite man kan.

#23

Det är så sant så. Kunskap kan man aldrig få för mycket av.

Anmälde mig till PawPeds kurs1 för ett tag sedan. Men jag lär få vänta. Tänker anmäla mig till SVERAKS med. Det är visst ett högt tryck på dem. DET är ju bra. Folk vill lära sig.

Då är det ju lättare att få en seriös avel, även om det finns rötägga överallt.Men en del sållas förhoppningsvis bort. Kanske att någon av dessa kurser skulle vara obligatoriska för att få starta en uppfödning. Så att de som vill starta kan inse hur mycket jobb det krävs av dem.

Bara en tanke

Leva på… den var bra! kan man det?

Håller helt med dagdrivarn här!