Hejsan hejsan :)

Johanna är namnet och jag är 18, snart 19 år.

Nu e d så att jag skulle vilja skaffa mig en liten Maine coon och har velat göra det i flera år.

Jag har hittat en underbar blå liten gosse som jag skulle ge allt för att få hos en av mina vänninor, grejen är bara det att jag fortfarande bor hemma och min mamma är inte särskilt förtjust i katter, och vi har redan ganska många djur.

Solid blåa Coonisar är inte vanliga här nere i skåne så jag har bara tur att jag hittat en så nära tycker jag, som säkert kommer få ett underbart temperament då jag känner dens bägge föräldrar och älskar dem. Både temperaments mässigt och utseende mässigt  

Vi har haft katt tidigare men hon funkade inte tillsammans med vår dåvarande hund Malou + att min katt inte trivdes som inne katt. Så jag skulle vilja prova på nytt med en vacker jätte  

Min kompis som är uppfödare tror inte det skulle vara några problem med våra hundar som vi har nu då hon känner dem å vet hur dem är temperaments mässigt.

Maja vår äldsta hund funkar jättebra med katter och har alltid gjort. Hennes syster Malou fick vi omplacera då hon blev agressiv mot sin syster(Maja) och andra hundar, till och med valpar.

Så just nu så har vi Maja och Hennes dotter Tiffanny som är  min hund som älskar allt som andas men behandlar ändå alla andra djur med respekt

Jag vet detta då jag har haft bägge hundarna tillsammans med mina 6 råttpojkar utan problem. Och Maja gick bra med min före detta katt. Dem har aldrig tryckt till råttorna eller jagat dem eller något så en katt skulle inte vara några problem, speciellt inte en katt som blir så stor.

Det enda jag skulle kunna tänka mig som skulle kunna vara jobbigt skulle vara min systers hund Tyra som e lite vildare men som även hon funkar med katter, iaf när min syster hade en, jag är bara rädd att hon ser kattungen som en inkräktare på hennes revir. 

Men man  får man ju hålla koll dem första gångerna de möts och sen skulle d nog vänja sig vid varandra så som sagt borde inte hundarna vara några problem.

Det samma gäller råttorna, kattungen kommer ju vänja sig vid att råttorna är familj och inte får röras om den träffar dem mycket när den är liten

Dock så har vi just nu 14 råttor, 2-3 hundar, 2 ormar 1 gecko och fiskar och jag tror att mamma tycker detta räcker.

Dock så ska vi minska ner på våra råttor då mamma inte är förtjust i dem heller och tycker att dem luktar illa osv. Så jag och min storebror ska minska råttantalet till hälften för mammas skull.

Men tror ni att mamma kommer tycka att det är för mycket begärt att jag skulle vilja skaffa en katt ?

Jag vet ju vad det innebär att ha katt osv. Jag vet vilket ansvar det är och är beredd att ta det. Jag har ju hund, ödla, råttor och orm som jag alltid skött och alltid själv betalt veterinärvård och mat, strö, leksaker, vaccin mm. till.

Kan ni komma på några bra fördelar och argument med att ha MCO eller katt över huvud taget som skulle kunna hjälpa mig ?

Hur ska jag göra för att få mamma på min sida?

Min mamma är en ensamstående mamma till 4 barn, pappa är död sedan länge så det är bara vi och mamma har varken pojkvän eller sambo. Hon jobbar på ett boende för psykiskt sjuka och har ingen jättelön.

Min storasyster bor i eget hus utan sambo å pojkvän hon också och har hund och funderar på att skaffa katt å kanin. Dock så är hon fortfarande väldigt beroende av mammas och vår hjälp med sin hund osv. Då hon inte har något särskilt jobb utan går timmar och jobbar med Mary Kay visningar hon kämpar iaf med att hålla hus och allt :)

Min storebror har nyligen tagit studenten och just nu gör han ingenting. Vilket gör min mamma en smula irriterad då hon tycker han borde skaffa jobb eller söka någon utbildning då hon inte kan gå och betala för honom. Han själv säger att han vill jobba med kennel, men det skulle inte funka där vi bor, det skulle ta för lång tid att komma igång och kosta för mycket pengar, pengar som han och vi inte har. Han har redan tackat nej till 2 ganska bra jobb erbjudanden vilket får mamma ännu mer irriterad.

Jag kommer troligen bo hemma minst ett år till  med tanke på att jag studerar och inte har råd att ha egen lägenhet, och min lillebror är bra 15 och kommer bo hemma några år till.

Vi är 2 pojkar (2 vädurar)

och 2 flickor (2 vågar)

Mina syskon har ett mycket hetare och mer skiftande temperament än jag så dem får oftast som dem vill i slutändan då dem tjatar å gnäller tills mamma ger med sig.  Så mamma kan förhoppningsvis göra denna lilla tjänst för mig , hoppas jag iaf. Men ibland känns det som att jag och vad jag vill blir osynligt då dem andra skriker högre och tar mer plats. 

Jag skulle kunna tänka mig att flytta till min syster med och betala delvis för mat å räkningar och hjälpa till med hennes hund sålänge jag kan ha mina djur och en katt hos henne.

Men frågan är om min mamma skulle klara att bo bara med mina 2 bröder, det tror jag faktiskt inte att hon skulle göra. För om jag skulle flytta så skulle hennes städhjälp, ideé bollare, hundvakt, fiskmatare osv försvinna. Jag är ledsen att behöva säga det, men min familj skulle inte fungera utan mig som medlare och mammas "assistent" mm.

Visst mamma skulle slippa ha katt och ödla och skulle bara ha 2 råttor och en hund att "oroa" sig för, emellanåt 2 hundar dem få gånger jag inte skulle kunna ta Tyra. För om jag hade flyttat så skulle Tiffanny, råttorna, ormen och ödlan flyttat med mig å jag skulle skaffa katt hos syrran. Men  jag tror inte mamma skulle trivas lika bra utan mig med bara pojkarna så jag e fast i dilemmat vad som är bra för mig å vad som är bra för mamma.

Det skulle bli väldigt krävande för mamma att bara bo med mina bröder då dem har mycket krav hit å dit å surar när de inte får som de vill. Och om mamma skulle vilja ha hjälp så skulle d bli sura miner då min storebror hade smitit undan å min lillebror hade undrat varför han skulle göra allt utan att storebror hjälpte till.

Min lillebror skulle nog kunna ta hand om Maja, men min storebror hade glömt ta ut henne å mamma skulle behöva tjata på honom om råttorna och ormen osv. å då skulle min storebror bli irriterad och gorma så ja .. jag e fast å vet inte vad jag ska göra..

Jag vill helst bo kvar hemma och ha en MCO ändå, men hur får jag mamma att se allt positivt och roligt med en katt ? Hur ska jag lyckas övertyga henne ? Om jag nu köper katt så behöver hon ju troligtvis inte ha den här hemma sålänge då jag antagligen flyttar till eget efter studenten  så snälla hjälp?!