Nej, jag har inte uppfattat att Maine Coon är griniga.

Klart det finns alla sorters personligheter hos alla raser men generellt så brukar dom flesta coonisarna vara mycket trevliga och snälla.

Har hon alltid varit sån? Hon kanske är sjuk? Hon kanske har ont? Kanske du skulle ta henne till veterinären och få henne undersökt för att utesluta sjukdomar?

Jo jag har tänkt att jag ska ta henne till en veterinär för att kolla igenom henne.

Saken är den att hon är två år, jag köpte henne på en annons på blocket. Anledningen att hon såldes var för att han inte var hemma med sin katt så mkt, hon var mkt ensam.

Här i min familj har jag barn, hus med möbler, villket hon tydligen inte var van med, samt andra katter och hundar.

Enligt förra ägaren är hon foder allergiker, villket jag inte har märkt något av. Hon var ganska tunn när jag fick henne. Men nu har hon gått fint upp i vikt. Däremot fäller hon ganska mycket.

Jag har varit orolig att hon haft ont i höfterna eller iallafall i det paritet, men då hon var så skygg när hon kom har jag velat lära känna henne bättre och försöka få henne tryggare. Vilket hon inte var då hon kom.

Nu känns hon mycket trygagre med oss så det går sakta men säkert framåt.

det låter som om hon inte haft det helt lätt innan,stackarn. sen e dom ju personligheter,en av mina skogisar sticker så fort nån kommer nära men på kvällen elr när jag vilar kommer hon o vill ha sitt gos. en vetr-kolla skadar aldrig. förresten hon är väldigt vacker!!

Har du kollat henne i munnen? Jag har haft en katt som var väldigt sur och grinig. Jag tittade henne i munnen och hon hade en kraftig infektion. efter behandling var hon som en ny katt

Jag har gått igenom henne så gott jag kunnat. Har behandlat henne för öronskabb, och kollat igenom henne i mun ,tassar å kroppen. Hon ömmar inte när man tar i henne, men hon väljer exakt hur mycket och vem som får ta i henne.

Hon blir bättre hela tiden, vill gärna vara med där vi andra är. Trivs bra med barnen och "leker" med de andra katterna. Men även där är hon ganska tuff. De andra katterna passar sig lite för henne.

Jag tror inte hon vet hur hon ska leka med dem. Den ena (minsta) katten och hon leker ganska bra ihop, men han fattar inte att bli rädd för henne

Maine Coonen är normalt en mkt trevlig katt snäll och godmodig, påhittig och nyfiken. Sover i sängen tittar på när en badar och lagar mat. Det verkar som din katt haft det tufft tidigare det kan ta tid att socialisera om en katt försök ha tålamod, ett vet besök är bra för att utesluta sjukd.

#6 Jo jag ska ta henne till veterinären, men ville att hon skulle få förtroende för oss (mig) först. Det har tagit längre tid än vad jag räknat med.

Hejsan!

Nej jag har aldrig uppfattat Maine coonen sura. Mina är öveallt var jag är :-) Lagar jag mat så är de där. Men din verkar ha haft det tragiskt i sitt förra hem. Du har ju räddat denna och det tar lite tid att socialicera henne. Men du är ju på god väg.

Det kan ju som alla andra säger ta den till verinären för att utesluta om det skulle vara något.

S*East Aurora´s Maine Coon :-)

Ulrika :-)

#8 Jo hon ska till veterinären om inte annat för att han "glömt" att hon skulle vacineras.

Då ska hon även kollas igenom.

Min Boris är mycket nyfiken och ska vara med på allt. Spinner bara man tar i honom och varje kväll hoppar han upp vid tvättstället för tandborstning. Han avskyr däremot att få pälsen kammad/borstad. Inte konstogt med tanke på att hans päls tovar sig lätt. Hero däremot är mycket försiktig och kollar allt noga på lite håll först. Sover gör han i min sin säng. Tuusan som är blandras är en riktig argbigga och passar det inte så fräser hon rejält. Ena stunden mycket gossig och nästa stund har det blivit en klapp för mycket och då är det bäst att sluta.

Alla mina aine Cooner är översociala, dom är med mig överallt, och får vi besök kommer dom fram och hälsar och är med.

Bra om du kan ta henne till en veterinär för att få reda på om hon har ont någonstans

Lycka till

Min "dam" har ändrat sig med stigande ålder.

Från början var hon mycket "jag vill bestämma själv när jag vill bli klappad-dam" Nu accepterar hon  att jag klappar henne när jag vill. HOn verkar ha mognat. Hon är nu 2,5 år. Nu kan hon komma och krypa upp hos mig i sängen och spinna tyst, tyst. Det var en omöjlighet förut och hon spanna inte alls förrän hon passerat 2-års dagen, föffutom när hon var unge då hos sin mamma. Då märkte jag att hon  spann genom att sätta fingrarna på strupen på henne. Men hon har aldrig varit rädd eller så. Bara att hon ville bestämma själv som det verkade. Annars så har hon alltid varit den nyfiknaste av dem alla.

Annars så skall hon vara med på allt. Titta på när jag diskar, lagat mat, bakar, syr, gör smycken, vilket är en fara för att hon "bara" sveper ner alla pärlor jag har framme med den tjusiga "Plymen" som hon har Hon är den av mina 3 katter, 2 kastrerande bondisar med, som skall vara närmast nu för tiden.

Så jag tror att de även ändras utmed åren