Mina Maine Cooner är jägare. Några mer andra mindre. Har en 8:a månaders unge som är en jägare ut i minsta klospets. Hennes mamma och halvsyster jagar mindre. Tror en del av jaktinstinkten avtar lite med ålder. Men katter är katter och jaktinstinkten är medfödd. Så om du vill ha dina råttor kvar så skulle jag ha dem isolerade från katterna när de inte är övervakade. De kan säkert vänja sig vid varandra men som sagt skulle hålla dem från varandra om de skall vara ensamma.

#1 ja tanken är att ta upp dörrarna till vardagsrummet och ha råttorna i vardagsrummet i sin bur när ingen är hemma och så, skulle aldrig ha råttorna ute obevakade med en katt hemma.

Har haft en hittekatt och råttor i samma lägenhet, det funkade inte alls, fick ha buren i klädkammaren eller i badrummet då katten var manisk efter råttorna. Men med tanke på att den katten hade levt ute så är det förstårligt att han såg de som mat. Vill dock undvika att det blir så igen.

Hade en liten mus inne i vintras. Den satt den ena Maine coonen o lekte med. Ja innan jag såg vad det var. Hon skadade den inte men som sagt lekte. Men mössen är ju mindre än råttorna. Men jag skulle nog inte chansa. Tror det är olika hur mycket jakt det finns i. Det är ju en instinkt.

Jag är lite mer intresserad av att veta det generella kännetecknet för rasen ang jakt och inte riktigt personliga erfarenheter.
Lite lättare att få en uppfattning om rasen då.

En råtta kan ju bita till ordentligt också om katten skulle få för sig attkomma för nära med tassar eller nos.. Så detär ju inte bara råttorna som kan vara i fara. Värt att tänka på kanske :)

#5 ja det är jag väl medveten om.
Min tanke är dock att slippa ha en katt som maniskt sitter bredvid/på buren så fort den kliver in i samma rum som råttorna.

Som du själv skriver så är ju det individuellt. För att vara på den säkra sidan tycker jag nog du ska överväga att ta dig ann en vuxen katt.. Då vet du från början hur den reagerar. Att förutspå från början är omöjligt.. även om du försöker hitta en ras som är "lugnare" så är dom ändå katter.. och katter har jaktinstinkt.. mer eller mindre, obereoende av ras.

Sen kan en katt säkert vänja sig och kanske bara vara manisk i början (så var min huskatt när jag hade gerbiler). Men se då till att ha en bur där varken råtta eller katt kan komma åt varandra genom galler.

En katt är en katt oavsett ras.

Jag har haft ökenråttor själv, samtliga katter var enormt fokuserade på terrariet tyvärr kom de lös en natt och efter det så beslutade jag mig helt enkelt för att inte skaffa fler råttor, ville inte riskera att fler fick sätta livet till.

Till och med min bekantings gamla perser jagar råttor om de kommer rakt i hans väg och han rör inte en tass normalt och försöker man jaga igång honom med något så reagerar han inte ens, men levande råttor, möss, grodor osv det är en annan sak.

Men visst går det att ha katter och råttor men man får vara beredd på att de kommer att vara väldigt intresserade och att kommer någon lös så riskerar den att få sätta livet till om man inte är snabb nog att fånga den själv.

Mina MCO växte upp med mina tamråttor och det gick jättebra, visst var de nyfikna till en början men första veckorna fick de bara träffas pö om pö(som när man introducerar en ny råtta i flocken). De blev aldrig bästisar med varandra men, var heller inte på varandra.

Min ena MCO hade mer jakt i sig, antagligen för att hanarna i hennes linje fått gå ute. Det märks en väldig skillnad på de katter som varit innekatter i generationer enligt mig, så om jag var du skulle jag dubbelkolla att de gått inne.
Sen så märktes de att katterna inte reagerade lika mkt på de råttor som var uppvuxna med katt, förmodar att de inte utsöndrade så mkt stresshormoner och ville springa iväg så mkt. Katterna blev faktiskt mer skraja för råttorna än råttorna för katterna. Min ena katt tös gjorde till och med bakåtvålter för att undvika råttorna när de ville gosa med henne.
Så visst går det att ha råttor med coonisar, märks t.o.m. att ena katten saknar råttorna nu när de inte finns kvar.

#9

Alltså om de fått gå ute eller inte spelar defintivt ingen som helst roll vad gäller jaktbeteendet, visst har en del mer än andra men det har ingenting med om de gått ute eller inte att göra.

Jag hade en hona som gått ute i en rastgård stor som en "stor" hästhage ute på landet med både möss grodor, fåglar och annat som jagats i den och hon var en av dem som hade minst jakt i sig. Min egen hane född hos mig med föräldrar och morföräldrar som aldrig satt sin fot utomhus annat än i koppel och nätad balkong alt. nätad uteplats var värst av alla.

#10 Du får absolut ha den åsikten men hur tror du tam katter och hundar blivit som de är idag. Om inte genom ett aktivt val av avelsdjur och mindre behov av att jaga då allt serveras. Evolotion är iaf ngt jag tror på. Inget illa menat.

11# Fast tror du det gäller en ras som avlats på i ganska få år i jämförelse med katter och hundar i stort?

Förstår om man väljer att avla på harmoniska djur som trivs som innekatter och kräver lagom aktivering OM man har dom som innekatter.. och att om man har dom som utekatter kanske man inte ser temperamentet på samma sätt och kan därför inte göra ett lika bra val (= blir vildare när man tar in dom).. Men de utekatter du pratar om har ju ändå korsats med innekatter och de har som sagt inte avlats i så jättemånga år..

Tror du inte det kräver lite fler år och lite mer ordentlig avel på enbart utekatterna innan det temperamentet visar sig som regel? Måste också komma ihåg att de som avlar faktiskt har en standard att följa också.. så SÅ mycket kan ju inte utekatterna avvika mentalt från innekatterna.

(Notera att jag alltså pratar om ärftligt beteende, inte något de kan dra på sig genom att leva i miljön)

Jag har marsvin, visserligen inte lika rörliga som råttor en ändock gnagare. Det går bra att ha dem i bur och katterna (har haft 2 egna MC + en del jourhemskatter) är intresserade av varierande grad, dock ingen som varit manisk. Har inte märkt nån skillnad mellan MC och bondkatter. Men att ha marsvinen lösa med katter i samma rum är inte att rekomendera eftersom jaktinstinkten väcks till liv. Tycker även jag märkt skillnad av hur stor lägenhet jag haft, större lägenhet= fler saker att undersöka och marsvin är inte lika intressant. Också ålder påverkan, mc-killen som låg med tassarna hängandes i buren förut är inte alls lika intresserad nu som två-åring.

Min tjej har aldrig brytt sig om mina gerbiler..
Hon ville ligga på burarna när hon va liten men det va väl bara för att det va bekvämt, hon har aldrig försökt leka genom burarna.
När hon va liten råkade hon ramla igenom burtaket på en dåligt byggd bur och då satt hon bara o såg ut som "men kom och hjälp mig då". Kaninen går hon bra ihop med. Flygfän ska dock jagas och då far hon runt som en galning.
Bengalen vi har hemma va ganske på burarna när vi fick hem henne men nu efter 1månad bryr hon sig inte och hon satt ju aldrig där hela tiden utan följde med upp när man lägger sig trots att dörren är öppen hela tiden, hon går också bra ihop med kanin.
Och då är Bengal ändå en "vild" ras så det har nog inte så mycket med ras att göra.

Alla katter har jaktinstinkt, det är inget som några hundra års avel tar ur dem i första taget. Just katter är lite speciella på det planet för de jagar även om de är mätta, till skillnad från hundar. Det är det som man ser så karakteristiskt när katter fångat möss eller fåglar som de sedan leker med. Normalt leker inte katter med sin mat, utan äter upp den på en gång. Men tama katter är sällan hungiga och unnar sig då att leka med bytet istället för att äta det.

Bevittnar själv lysande exempel på detta hemma där mina två äldsta katter som är hungriga jämt alltid äter upp det de fångar på en gång, medans min yngsta katt som har låg hungerdrift gärna leker med bytet länge innan han äter upp det, om han äter upp det och om ingen annan tar det först

Så det är mer en hunger och motiveringsrelaterad fråga än en rasrelaterad fråga.

11#

Självklart tror jag på evolutionen men den skedde inte på 5 år, det tar betydligt längre tid än så för evolutionen. Givetvis kan man välja att selektera på en viss typ av individer och få ett aningen snabbare resultat. Men evolutionen i sig är inget som påverkar generation till generation.

Jaktinstinkten hos våra raskatter och huskatter är densamma, de ligger på samma nivå i evolutionen, jaktinstinkten hos de få vildkatter som finns ex vår sällskapskatts närmsta släkting Pallaskatten är däremot högre då de aldrig blivit domnesticerade.

Vad som kan vara intressant är att jaktskickligheten är störst hos de individer som fått stanna längst tillsammans med sin mamma så om man skall hårddra det så är med största sannolikhet majoriteten av raskatterna betydligt skickligare jägare än vad huskatterna är eftersom de ofta får flytta från sin mamma alltför tidigt.

#12 Ja, se bara på att vi idag får ta in varghundarkommer ej ihåg korrekta rasbenämningen) som hållts som tamdjur i endast 5 generationer.Varg får slokande öron redan efter 3generationer som tamdjur. Viss evolution går fort. Tror självfallet inte att instinkter försvinner lika fort men SÅ ny är ändå inte maine coon och som sakt märks det att jaktdrivet är större hos de som får gå ute.

#17 Maine Coon är ju Americas svar på vår Europe.

I USA kan du fortfarande mönstra in huskatter som Maine Coon, precis som vi för några år sedan gjorde med Europen.

Om din teori var riktig så skulle de flesta av mina ha en helt extrem jaktinstinkt då jag har flera F-katter har haft allt från F3 till F5.

En F1:a har okändhärstamning (är alltså in ren inmönstrad huskatt), en F2:a är generationen efter, F3 ytterligare en generation ifrån den första då är det alltså okänd härstamning i 3:e led osv….  Det innebär att min F3:as farmor och farfar var alltså rena huskatter som kom från en gård i USA. Om teorin stämde skulle hon ju haft en fantastisk jaktinstinkt då dessa levt ute i generation efter generation… men hon hade då snarare en extremt dålig jaktinstinkt.

Som jag sa ovan så har jag haft flera stycken med hel stamtavla som levt inne i generationer som varit helt otroliga jägare när något väl kommit in och som varit helt fanatiska på att jaga medan andra med (huskattsbakgrund) som man kan kalla det istället varit helt oberörda och bara tittat på bytet som om det vore ett ufo.

Självklart är det ju så att en katt som går ute i rastgård eller liknande övar upp sin färdighet på möss, fåglar, grodor och annat som råkar hitta in. Men den har inte en större jaktinstinkt genom arv.

#18 Det beror på hur stor jaktinstikt de har genetiskt innan också och hur mycket deras mattar/hussar och kattmammor lär ut, det kan du inte förneka.

#19

Jag har aldrig någonsin förnekat att det skulle nedärvas, vad jag vänder mig emot är hela idén om att det skulle påverkas av huruvida de gått ute i generationer eller inte, vilket från påstods i första inlägget.

#20

Som skrivet, inget vetenskapligt bevisat faktum. MEN alla som haft smådjur jag träffat har märkt skillnad på jaktinstinkten hos de katter som haft individer och hela linjer som gått ute och de som endast varit innekatter i generationer.
Du får ifrågasätta och tro vad du vill, jag ser iaf en skillnad och har inte haft några problem med att ha maine coonkatter tillsammans med råttor. Punkt.

#21

Som sagt så kan ju det vara en motiveringsfråga. Dina katter är ju alltid välmatade, så varför skulle de visa intresse för dina råttor? Det skulle nog vara annat om de var motiverade av hunger (och då menar jag inte att de varit utan foder några timmar, utan mer dygn).

#22 nej precis, det är ju välmatade katter regskylt frågat om med. Har aldrig ifrågasatt att mina katter skulle börja jaga om de blev tvungna. Skulle aldrig lämna smådjur ensamma med en katt oavsett, men så var det inte det det gällde i den här disskutionen heller.

Alla katter har det i sig. Det går inte att ta det ur dem, det är för djupt rotat. Det var ju under diskussion för att det skulle gå att avla bort, eller mildra med avel.

Men för att då svara på TS fråga så nej, katter och råttor bör inte vistas tillsammans utan uppsikt om man vill att alla inblandade parter ska överleva.

Jag har 2 katter o ett gäng råttor. Hanen bryr sig inte om dem. Honan har dödat en bebis på 3.5 vecka som rymnde ur buren. Hon bröt nacken på den. Men det är den enda olyckan som hänt på 6 år. Olyckor kan hända med alla djur .