Hälsoprogram

Hälsoprogram: Vad innebär det?

2009-12-03 12:12 #0 av: dagdrivarn

Många uppfödare arbetar, mer eller mindre aktivt, för att förbättra hälsan på den kattras de föder upp. Men trots det vet långt ifrån alla vad ett hälsoprogram är och hur det kan vara upplagt för att ge bästa möjliga resultat. Många studier har gjorts av genetiker i ämnet hur ett hälsoprogram bör vara uppbyggt för att ge bästa effekt. Många uppfödare baserar trots detta fortfarande sitt hälsoarbete på gissningar och antaganden om vad som borde fungera för att minska förekomsten av sjukdomar.

Den här artikeln informerar lite om vad ett hälsoprogram är och hur det bör vara konstruerat och varför.

Vanliga missuppfattningar:

  • Ett hälsoprogram är inte bara att själv testa egna katter, samt att informera de egna kattungeköparna.
  • Ett hälsoprogram är inte ett forskningsprojekt för att lösa problem åt uppfödarna.

Ett hälsoprogram innefattar ofta både testning av individuella katter och en del forskning av genetiker och veterinärer. Det viktiga är emellertid att aktivt förbättra hälsan hos katterna - inte bara att lära sej mer om en sjukdom eller defekt. Resultatet bör vara att vi har reducerat sjukdomsfrekvensen som visas med de fortsatta testerna - inte en vetenskaplig rapport (det kan dock vara en sidoprodukt) eller ett antagande att katterna är förmodligen friskare nu.

Varför ska vi arbeta tillsammans?

För att kunna ha ett långsiktigt avelsprogram på egen hand, är det nödvändigt att hålla minst 35 hanar och 100 honor för avel i varje generation annars kommer dina katter att få problem på grund av inavel. Det är onödigt att säga att det är alldeles för många katter att hålla för en enskild uppfödare. Det här betyder att vi behöver jobba tillsammans, mer eller mindre nära varandra. I ditt arbete med rasen är du beroende av vad andra uppfödare gör i sin uppfödning därför att förr eller senare är du tvungen att köpa katter eller parningar från andra uppfödare som i sin tur köper katter eller parningar av ytterligare andra uppfödare. Vare sej vi tycker om det eller inte: Vi har rasen tillsammans!

Olyckligtvis har den starka fokuseringen på utställningar och show-vinnare inom kattsporten gjort att samarbete inte uppmuntras - snarare tvärtom, det leder till tävling mellan uppfödare. Det här är ett problem som vi behöver ta i tu med, till nytta för de katter som vi älskar. Vi behöver fokusera mindre på utställningar och mer på själva katten, husdjuret, den pälsklädda familjemedlemmen.

När startar man då ett hälsoprogram?

Det är viktigt att man inte startar hälsoprogram för mindre problem utan det måste gälla större problem som finns inom rasen. Om tex en defekt är något som inte är till skada för katten på något sätt, att starta ett hälsoprogram då vore överkurs. Om bara några katter visar sej ha en genetisk defekt - låt vara allvarlig - så är det nog bättre att ta itu med problemet hos de drabbade katterna och deras släktingar än att dra in alla katter i en ras i ett stort hälsoprogram. Det är annars risk att uppfödarna tappar fokus på de mer allvarliga eller vanliga sjukdomarna inom rasen.

Hur ska man utforma ett hälsoprogram?

Svenska genetiker som arbetar för Svenska Kennelklubben och Lantbruksuniversitetet har under flera decennier jobbat med hälsoprogram för hundar. De har då studerat olika hälsoprogram även i andra länder. De har då lärt sej vad som bör ingå i ett hälsoprogram för att nå bra resultat och vad som inte bör finnas med, som inte fungerar och som till och med kan förstöra resultaten.

Studier och experiment har visat att följande delar bör finnas med när man bygger upp ett hälsoprogram:

Information.

Ibland när folk är ivriga att sätta igång att förbättra hälsan för sina katter så vill de snabbt införa strikta regler för vad uppfödarna ska göra. Försök har visat att detta inte är bästa sättet att förbättra hälsan för våra katter. Ett bra hälsoprogram bör istället vara baserat på information och utbildning. Helt klart tar det längre tid att informera och utbilda många deltagare än att bara sätta upp regler, men det har visat sej att detta ger de långsiktigt bästa resultaten. Säkrad identitet. Att testa utom ett hälsoprogram är något de allra flesta gör pga okunskap. Information hjälper alla att lära och förstå.

Säkrad identitet.

Ett hälsoprogram bör innehålla säkrad identitet på de deltagande katterna, med andra ord: katterna måste vara chipmärkta eller tatuerade och denna märkning måste noteras av veterinären på testblanketten. Det uppenbara skälet är ju att undvika fusk. Det är som tur är inte så vanligt med fusk men det behövs inte så många som fuskar förrän man har undergrävt förtroendet för hela hälsoprogrammet. Hur kan vi veta vilka som fuskar och inte? Kan vi lita på det här resultatet? Eller på det där resultatet? Till slut har ingen förtroende för hälsoprogrammet. Av detta skäl så måste vi ha säkrade identiteter på katterna som ingår i hälsoprogrammet.

Öppna register.

De registrerade resultaten i hälsoprogrammet bör vara öppna för alla att ta del av. Tyvärr är det ett fåtal uppfödare som har problem med detta, men det är viktigt. En del uppfödare tycker att det är tillräckligt att de informerar "de som behöver veta" och menar då de som äger släktingar till drabbade katter. Det kan ju låta förnuftigt men faktum är att de flera uppfödare än de som har släktingar till de drabbade katterna kommer att kunna dra nytta av att ha vetskap om både bra och dåliga resultat. Du vill veta inte bara föräldrarna, mor- och farföräldrar och avkommor utan även syskon och syskonbarn, mostrar och fastrar, farbröder och morbröder etc. Inte för att ett enda resultat på en avlägsen släkting kommer att spela någon större roll men många små bitar i informationsbilden kommer ge dej en tydligare bild av riskerna och fördelarna med din egen katt. Det skulle vara mycket tidskrävande för alla enskilda att gräva fram denna information för alla de olika katterna. ´

Du skulle också vara tvungen att lita på att alla ägarna säger sanningen om sina katter, de flesta gör naturligtvis det men hur ska man veta vilka som inte gör det?

En del uppfödare kanske blir arga på dej för att du frågar och då kan det bli så att man inte frågar igen.

Genetikerna har kommit fram till att detta är ett av huvudskälen till varför registren i hälsoprogrammen behöver vara öppna för att bli framgångsrika. Uppfödare är ofta rädda att de öppna registren kommer att öka på det elaka skvallret om deras och andra uppfödares katter. Detta är något som vanligtvis inte händer. Tvärtom när fakta finns att hämta så finns det inte något att skvallra om längre. Skvaller bygger ju på att man inte vet.

Registrering av både bra och dåliga resultat.

Registret i ett hälsoprogram bör innehålla både bra och dåliga resultat. När man publicerar resultat är det vanligtvis bara de goda resultaten som visas. Det är lätt att tro att det är vad vi behöver veta, katter som har dåliga resultat blir ju bara kastrerade och det behöver vi ju inte veta för vi kan ju inte göra något åt det i alla fall. Men det här stämmer inte riktigt. Vi behöver veta. Vi behöver veta för att bättre kunna utvärdera riskerna för släktingar till den drabbade katten. Resultaten går inte alltid att bedöma som "bra" eller "dåliga" Det finns resultat som ligger på gränsen till bra eller dåligt. Det finns även katter som har bra resultat, men som har ett flertal drabbade släktingar så kan det ändå finnas viss risk för katten beroende på vilken sjukdom det är fråga om. Till exempel om vi pratar om en progressiv sjukdom, som utvecklas över tid, som inte märks vid födseln, de första symtomen kommer först när katten blir äldre. Eller om det är en recessiv sjukdom, så kanske katten mår bra, men den kan ändå föra sjukdomen vidare till sin avkomma. För att få en så fullständig bild som möjligt så behöver vi veta både bra och dåliga resultat för dess släktingar. Ett annat skäl till varför vi behöver veta både bra och dåliga resultat är att vi då kan beräkna vilken frekvens som sjukdomen har bland katterna. Vi behöver veta frekvensen drabbade katter av två skäl:

För att se om vårt hälsoprogram har gett önskad effekt.

Det är inte alltid så att man får önskat resultat även om man tycker att det borde ha fått det. Om vi inte kan följa upp frekvensen så kan vi spendera massor av tid och pengar på att testa och selektera utan att få något som helst resultat. Vi kan använda pengar på bättre sätt! Om vi däremot följer upp frekvensen drabbade katter och ser att vi inte har fått väntat resultat, då har vi också möjlighet att analysera varför det inte fungerar. Då kan vi göra justeringar i hälsoprogrammet och se om det fungerar bättre efter det.

För att veta hur hårt vi kan selektera utan förstöra genpoolen.

För att ta ett extremt exempel, om 5% i en ras är drabbade av en sjukdom och 2% är gränsfall så kan man välja att inte avla på de katter som är gränsfall. Om å andra sidan 50% är drabbade och 20% gränsfall så måste man definitivt överväga att avla på de katter som är gränsfall!

Visst är det så att risken att få drabbad avkomma ökar när vi använder katter som är gränsfall jämfört med om vi bara använder katter som är fria, men om vi selekterar för hårt och därmed förstör genpoolen så tar vi en mycket högre risk än så. Det här är ibland svårt för uppfödare förstå och acceptera. Riskerna med att avla på gränsfall eller högriskkatter är väldigt tydliga medan riskerna med att förstöra genpoolen är mycket mer diffusa. Förstör man verkligen genpoolen? Vad händer då? Är det verkligen så illa? Men det faktum att genpoolfrågan är mer diffus betyder inte att risken är mindre verklig. Det finns exempel på ambitiösa hälsoprogram som visserligen snabbt reducerade den sjukdom det var fråga om, men på grund av förlusten av genetisk variation fick de istället flera andra, svårare problem. Och det är ju inte bra! Risken med för hård selektion är alltså mycket verklig och måste tas på stort allvar! Vi bör inte ta bort mer än 30% av våra avelskatter i en generation för en enda genetisk sjukdom. Naturligtvis måste vi då också veta hur många procent av katterna som har sjukdomen!

För att få korrekt information om frekvensen drabbade katter så måste vi hitta ett sätt att få in resultaten direkt från de veterinärer som utför testen. Om vi litar på att uppfödarna själva skickar in sina resultat så kommer vi att få in fler goda än dåliga resultat. Det är ju roligare att dela med sej av bra resultat än av dåliga.

Det är också så att när en uppfödare får oväntat dåliga resultat så kan han/hon bli så chockad och ledsen att han/hon helt enkelt glömmer att skicka in en kopia av testresultatet till hälsoprogrammets register.

Samma bedömning oavsett vilken veterinär du går till.

Vid många hälsotester krävs en viss grad av subjektiv bedömning från veterinären. Det här betyder att en veterinär kan bedöma ett fynd hårdare än en annan veterinär. Om de här skillnaderna är stora blir det ett problem för hälsoprogrammet.

En möjlig väg för att reducera dessa skillnader är om samma veterinär kan bedöma alla resultat. Om en veterinär reser runt och gör testet kan han/hon göra alla tester för hälsoprogrammet?

Om en röntgenbild tas, kan den skickas till en och samma veterinär för bedömning för hälsoprogrammet? Om det inte är rimligt att samma veterinär gör alla bedömningar så måste vi istället försöka göra så noggranna riktlinjer som möjligt för de deltagande veterinärerna. På det här sättet, genom samarbete mellan veterinärerna, kan skillnaderna också reduceras. Vi kan dock inte förvänta oss att det här löser sej på en vecka eller två! Det är ett långsiktigt arbete. Vi måste se tiden an och inte förvänta oss 100% lika bedömningar omedelbart.

Var uppmuntrande och stödjande.

Slutligen, när vi arbetar med ett hälsoprogram så fungerar allt mycket bättre - och blir mycket trevligare - om vi försöker stödja och uppmuntra varandra. När en olycklig kollega får ett dåligt resultat ska han/hon inte klandras för det, istället behöver han/hon ditt stöd.

Även om det finns uppfödare som inte är stödjande mot dej så bör du fortsätta stödja dina uppfödarkollegor. Kanske kan man med tiden hoppas att du och dina kollegor kan ändra attityden inom kattsporten och göra andra uppfödare mer villiga att samarbeta igen? Vi måste börja någonstans för att detta ska bli verklighet. Den bästa att börja med är, som alltid, dej själv!

S*Dagdrivarn Maine Coon

Lär dig lyssna på din katt och du får svar du aldrig glömmer!

Anmäl
2009-12-03 12:19 #1 av: Christelle

Mycket bra och nyttig läsning!TackGlad

Christelle-Sajtvärd för Maine Coon ifokus.

Besök gärna min hemsida: http://www.christelles.se/

Anmäl
2009-12-03 16:15 #2 av: Silvestris

Reagerade lite på denna mening: Det är viktigt att man inte startar hälsoprogram för mindre problem utan det måste gälla större problem som finns inom rasen.

Vem och vad avgör vad som är ett hälsoproblem tillräckligt stort för att det behövs ett hälsoprogram? Vad ska sjukdomsfrekvensen ligga på för att definieras som "ett större problem".

När bedöms tex. HCM och HD inte vara tillräckligt stora problem för att det ska vara motiverat att ha bekämpningsprogram mot dem?

Anmäl
2009-12-05 10:44 #3 av: dagdrivarn

#2

Det är väl snarare vad än vem som avgör när det faktiskt finns behov av ett hälsoprogram.

Om vi upptäcker sjukdomen "snuff" på en katt här i Sverige, vi kollar givetvis upp närmaste släktingar men hittar inget, vi upptäcker ytterligare någon enstaka individ här och där helt obesläktade med varandra. Då är kanske inte ett hälsoprogram vad som behövs utan vi kan ta detta på individbasis istället.

Om vi då upptäcker att sjukdomen "snuff" faktiskt drabbat en individ och att det även finns hos nära släktingar efter att ha kollat upp dem, behöver vi då ett hälsoprogram? Nej, inte om det endast gäller dessa katter och vi kan begränsa förekomste här och nu med just denna släkt. Vi har liknande som pågår just nu där man upptäckt SMA hos några MCO. Där har man då gått in och testat nära släktingar för att se om någon av dem bär denna gen men inte gått in med ett hälsoprogram då detta är något som förekommer endast hos vissa och man kan begränsa det genom att testa denna katts släktingar om man upptäcker en sådan.

Om vi då istället säger att vi upptäcker att sjukdomen "snuff" dyker upp både här och där hos olika individer och det verkar vara en större procent av de testade katterna oavsett släkt eller inte som faktiskt ÄR drabbade, ja då börjar det bli dags att fundera på ett hälsoprogram. Alltså när man ser att detta är inte något som berör endast en enskild individ eller någon enstaka släktlinje utan ett problem som berör hela rasen.

Jag ska kolla upp men jag vet faktiskt inte om man har någon fast procent för när det anses kunna definieras som ett större problem. Antar att det är en hel del som spelar in i detta bortsett ifrån hur många som är drabbade också.

OM vi nu med hjälp av de nya studierna får ett dna-test för alla gener för HCM hos MCO så kommer vi att kunna testa våra katter med dna-test och därmed kan vi arbeta bort denna sjukdom och behöver då naturligtvis inte testa mer annat än nya individer vars bakgrund inte är testad. Detta är ju när den dagen kommer dessutom något som måste få ta tid annars kommer för många katter att försvinna och vår redan hårt ansatta genpool blir ännu mer utsatt.

Vad gäller HD så är det en extremt svår fråga, HD är en sjukdom som uppstår när flera olika gener samverkar. Så länge vi har en frekvens av HD kommer denna att öka igen när vi slutar testa för det. Vi kommer att måsta fortsätta testa tills vi under många generationer varit fri från HD då kanske vi kan anse risken så pass liten att vi kan sluta. Men det där är en fråga som är oerhört svår att avgöra.

Sist ska man väl säga att ett hälsoprogram är väl inget som någon enstaka individ sitter och kommer på att "hey" det här kanske vi skulle göra... utan det är något som när man hittat en större förekomst av en viss sjukdom tar upp som en fråga med veterinärer kunniga på just detta område samt genetiker och med hjälp av dessa avgör om det är läge för ett hälsoprogram eller inte.

 

S*Dagdrivarn Maine Coon

Lär dig lyssna på din katt och du får svar du aldrig glömmer!

Anmäl
2009-12-06 00:54 #4 av: Silvestris

Jag tänker väl mest att det är en ganska subjektiv bedömning om en sjukdom är vanlig eller inte. Det som anses vara sporadiska fall av några kan av andra bedömas helt annorlunda (tex. kommer antagligen de som direkt drabbas anse att problemet är större än de som inte drabbas). Därför känns det väl lite som att man måste ha någon slags objektiv bedömning tex. att om sjukdomsfrekvensen överstiger X% bör man agera över hela rasen.

Anmäl
2009-12-08 15:36 #5 av: FeralCoons

Synd bara att artikeln är så vinklad och egentligen inte säger något om mål, syfte och konkret utvärdering av flera års insamlade resultat.

Inget svar ges vad är ett hälsoprg. ledsen att låta negativ men det är väldigt mkt bara ord ingen klar defintion, mer en kul trevlig läsning.

Anmäl
2009-12-08 21:27 #6 av: Mainebusters

Har de hälsoprogram i andra länder också?

Anmäl
2009-12-08 21:55 #7 av: Yataz

Väldigt bra och informativ artikel dagdrivarn! Glad

Yataz

Anmäl
2009-12-15 12:07 #8 av: dagdrivarn

5#

Vad menar du med vinklad? Hur kan den vara vinklad när den tar upp fakta om vad ett hälsoprogram är för något? Tror du blandar ihop tester och hälsoprogram vilket är två skilda saker egentligen.

Testa kan man göra inom eller utom ett hälsoprogram, medan ett hälsoprogram är just ett hälsoprogram och det är detta som tas upp här inte tester i sig utan just hur ett hälsoprogram fungerar och är uppbyggt.

Målet med ett hälsoprogram är väl rätt uppenbart, både mål och syfte är ju att minska förekomsten av den eller de sjukdomar som omfattas av hälsoprogrammet. Vad gäller utvärderning så pågår ju detta ständigt, det finns gott om statistik och det var ju inte länge sedan en stor artikel och statistik publicerades i Våra katter.

Så nog finns både mål, syfte och utvärdering.Flört

 

S*Dagdrivarn Maine Coon

Lär dig lyssna på din katt och du får svar du aldrig glömmer!

Anmäl
2009-12-16 07:54 #9 av: Mainebusters

Måste fråga.. hur tar man bort detta inlägg från listan "mina inlägg"? Det är ett utropstecken framför..

 

Edit: när jag skrev detta så försvann det i listan.. Glad

Anmäl
2009-12-16 09:45 #10 av: SidenMoare

Konstigt!!!!

JAG får detta inlägg markerat som om det är någon fler som skrivit. Trots att det inte är det.

Hur gör man????

Anmäl
2009-12-16 10:16 #11 av: Mainebusters

Nu finns det där igen, fast jag har klickat på länken och läst.. går det inte att ta bort det röda tecknet?

Ha ha.. det försvinner när jag skriver ett inlägg.. alltså får jag skriva varje gång för att det ska försvinna.. Flört

Anmäl
2009-12-16 10:43 #12 av: dagdrivarn

#6 Missade din fråga...

Det finns inga andra hälsoprogram i Europa, (USA) vet jag inte faktiskt inte. Men uppfödare över hela Europa följer MCO-kattens hälsoprogram, får resultat från alla möjliga länder förutom norden bland annat.

Holland, Belgien, Tyskland, Frankrike, Portugal, Nya Zeeland och några från Spanien, Tjeckien, Slovenien mm....

S*Dagdrivarn Maine Coon

Lär dig lyssna på din katt och du får svar du aldrig glömmer!

Anmäl
2009-12-16 11:14 #13 av: Mainebusters

Okej, så Europa följer svenska MCO-kattens program? Inte illa.. Glad

Anmäl
2009-12-16 19:08 #14 av: SidenMoare

Roligt att Sverige kan vara ledande i sådana här sakerGlad

Anmäl
2009-12-17 16:21 #15 av: Yataz

#9, 10, 11 Det var en bugg som iFokus hade men nu tror jag problemet ska vara löst igen Glad

Yataz

Anmäl
2009-12-18 06:24 #16 av: Mainebusters

Näpp, det är inte löst... Obestämd

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.